En liten ängel

"Lilla ängel"

Sov lilla ängel
stjärnorna i natten
är uppe än
Sov lilla prins
med kinder av sammet
mot mammas arm
Sov lilla liten
nattens mörker
drömmer alltjämt
Sov lilla älskling
ljuset i dagen
väcker dig sedan

Jag fick en bild i min mailbox idag. Egentligen ihop med ett kedjebrev, med fagra löften om hur förmögen jag kommer att bli om jag skickar det vidare...
Som vanligt trotsar jag all vidskeplighet, och VÄGRAR skräpa ned cyberrymden med sådant trams! Men bilden på den lilla ängeln var helt ljuvlig, så istället får den illustrera en fin dikt jag hade i gömmorna.
Tyvärr vet jag inte vem som skrivit den. Men den förde mig tillbaka några år i tiden, till när mina småtjejer var riktigt pyttesmå.

Nu har jag varvat ned i några veckor, och hunnit inse att livet måste struktureras om. Jag måste skapa mer tid för att umgås med mina barn. NEJ, för sjutton... Jag skall inte sluta blogga! Snarare rensa bort sådant som inte ger mig energi, utan bara tar, utan att ge något tillbaka. Tar av min tid och min ork.

NU är barnen små, och NU vill jag orka vara deras mamma! Orka vara kreativ! Orka umgås med vänner och familj. Jag skall göra en lista. "Rensa bort", skall den heta.

Hörni, tappa inte bort er i snökaoset!

Madonnan i skorpburken

Har börjat hämta mig efter förkylningseländet. Hur jag vet det? Jo; jag målar bröstpanelen i köket: Färgen är inte blank, den är våt. Jag liksom kastade mig över panelen med pensel och färg, för jag har tvekat så länge. Nu är tärningen kastad, point of no return.

Min lilla Madonna har hamnat i skorpburken. Helt fräckt har jag härmat Marie, fast hennes är mycket stiligare. Jag släppte ned den stackars Madonnan i burken, tillsammans med en ljuskopp, några vackra stenar och en prisma. Det lyser så fint om kvällen! Men man måste förstås ha burken öppen. Den knubbiga keruben fick flytta ned en våning. Fortfarande ingen trumpet i munnen, får väl bli gummiband i alla fall... Ramarna i fattigmanssilver har fått foton av familjen, körda igenom "Old Photo Generator". Tänkte också visa den fina fågelburen, som jag hittade när vi var i Kungsbacka sist. Äntligen har jag hittat en! Men vad skall man ha i den? En murgröna är ju fint, men det börjar bli lite förutsägbart... Ja, vad skall man göra med det älskade arvegodset, om inte försöka få det att passa ihop med den övriga inredningen?

Det här är en kattuggla, och han heter Errol. Han är döpt efter familjen Weaslys uggla i Harry Potter. Ni som har barn i den åldern känner till historien: Errol är lite lätt förvirrad av sig, han flyger ofta in i fönster och annat.

Nu får jag väl ilskna kommentarer från någon djurrättsorganisation... Så här var det. Fågelburen går inte att öppna, annat än den lilla luckan. Sagt och gjort, Errol har rätt mycket fjädrar och rätt lite kropp, i likhet med de flesta andra ugglor jag träffat. Så med huvet före gick det utmärkt att pressa in honom i buren, med björkstubbe och allt.

.

Precis när jag nöjt stängde luckan till fågelburen, kom jag på: hur skall jag få ut honom igen? Man kan inte vända honom och ta ut honom med huvet före. Och med fötterna först ("motfjäders") kommer han att fastna i öppningen. Aj då. Men just nu ser han ut att trivas därinne, så det får bli ett senare problem...

Idag tog jag en titt bland julsakerna, som skall packas upp och placeras ut i butiken. Jag kan nog inte hålla mig längre!

.

Än så länge vet ingen om att vi finns, men jag har låtit trycka upp flyers, som jag skall se om jag kan övertala mannen att dela ut under veckan... För nu leker vi inte butik längre, nu är det på riktigt!.

.

Ha en riktigt skön kväll och vecka!

Göteborgs Choklad- och Karamellfabrik

Hallå? Finns här någon som är vaken, utom jag? Rackarns, nu har jag vänt på dygnet igen. Imorse fick jag sovmorgon (en rejäl!) och då går nattsömnen förstås åt skogen...

Jag lovade ju att återkomma med bilder från Göteborgs Chokladfabrik, där jag och vännen Marie rusade in för ett par veckor sedan och rafsade åt oss en låda med smarriga chokladbollar. Här kommer de!

Kronhusbodarna i Göteborg är väl värda ett besök. I Stockholm finns gamla sta´n, men vi har ju inte så många bevarade äldre miljöer här hos oss. Så man får vara tacksam att NÅGOT finns kvar ändå!

Bilden ovan är tagen utanför lanthandeln, den var inte öppen när vi var där. Men visst är skylten fin?

Chokladfabriken har flyttat in i Västergårdens gamla lokaler. De är verkligen värdiga efterträdare! Välkommen in i värmen!
Redan när man kikar in igenom dörren, möts man av ljuva dofter och en glimt av den härliga inredningen...

Här får man en känsla av svunna tider! Mmmm... så mycket gott!

Titta på chokladbitarna längst fram: en ljuvlig mängd choklad som fått smälta, rörts ihop med olika slags nötter, russin och annat gott och som sedan fått stelna till avlånga bitar.

En liten mysig hörna där man kan vila sina trötta ben!
Här finns många gamla fina saker som ger atmosfär. Som namnet antyder - inte bara choklad, utan även karamell...

Bara att peka och välja!

Roligaste namnet på bollar av vit choklad... Nu när bollarna måste byta namn måste man ju hitta på något nytt? Dags att ge sig på en ny grupp i samhället! Marie (som är blond) skrattade gott, så då kunde jag också göra det. Håhå, jaja, vad allt är komplicerat idag...!88:an-bollar! Såg läskigt goda ut, rullade i hackade hasselnötter. Det fick bli en liten låda med fem smarriga bollar i, att avnjuta till eftermiddagskaffet. Tack för oss! Vi rusade vidare och hann även med en snabbfika på Café Kronhuset (10 minuter). Sedan skulle lillungen hämtas på barnkalaset. Tänk vad man kan vara effektiv ibland...! (Läs mer på Chokladfabrikens hemsida. Här kan man till exempel boka in sig till möhippan eller annat evenemang, och få äta obegränsade mängder choklad!)

Nehej, skall väl ge sängen en chans till i alla fall...
Natti-natti!

Ljus i höstmörkret

Hoppas att helgen varit bra!

Nu känns det verkligen som höst. Jag och ungarna har sopat löv från altanen i eftermiddag. Eller snarare: jag har sopat, barnen har blött ned sig. Och i natt åskade det. Åska? Varför då...? Man undrar ju.

Idag har jag myst i soffhörnet med en kopp thé, under svärmors ömma omvårdnad.
Jag har gjort en ny hemsida till min firma, "Illustratören" (på Blogspot faktiskt. En blogg, fast förklädd till hemsida...)
Det framgår ju klart av namnet vad jag sysslar med i firman, svårt att misstolka. Därför valde jag "Illustratören" som firmanamn. Jag är superlätt att hitta i Gula Sidorna. Som förresten har blivit så SNUSKIGT dyra, att jag är på väg att lämna dem. Serverar de rysk kaviar och skumpa i personalmatsalen?

Här ser vi några mysbilder från Marie, när flyttkartongerna fortfarande stod staplade i hörnen. Nu är de nästan borta. Hur gör hon? Våra är kvar, efter nio år i huset. Jag skall nog inte öppna dem...

Marie har en förmåga att mysa till det mitt i kaoset. Massvis med tända ljus, jättegott kaffe i fina muggar och så något hembakt på fatet - Åh, vad man trivs då! De vackra ljusstakarna är från danska Ib Laursen. Jag suktar efter de där blomkrukorna. Schysstare patina har man sällan skådat. Men jag får väl vänta i tio år, tills Marie tröttnat på dem!

Önskar er en bra början på veckan! Nu skall jag titta in till er andra en stund, och se vad ni haft för er.

Lägesrapport, samt mitt nya syskrin...

Hej alla!
.
Har tagit det lugnt i sängen tills nu, och blivit riktigt ompysslad av "mammorna" och raringen. Lunginflammationen börjar ge sig, och idag kvicknade jag till och röjde köksbordet. Framsteg!
.
Vad gör man då i horisontellt läge, i en hel vecka? Jag började ifrågasätta den enorma mängden inredningstidningar som samlats under åren. Jag rensar ändå ibland, klipper ur inspirerande artiklar och sätter i pärm, eller ger bort till den som vill ha.
.
För en tid sedan köpte jag ett bord på Blocket, där alla dyrgriparna skulle ligga snyggt och prydligt på hyllor, sorterade efter sort. Det fungerade aldrig. Kidsen kan inte hålla sina små fötter i styr.
Ibland hörs ett kraftigt brus (som ett vattenfall, ungefär), och så lillungens dämpade: "oj..."
Då vet man att tio kilo tidningar tryckts ut på andra sidan bordet.
.
Till råga på allt hade någon spillt något över en hel trave (upptäckte jag idag), så minst tjugo tidningar sitter IHOPKLISTRADE pärm mot pärm, och måste RIVAS loss!!! Kan ni tänka er hur de ser ut?
.
Så jag ledsnade. Nu skall de bort. Men först måste jag bläddra igenom dem (för SÅ mycket Feng Shui har jag inte tagit till mig, att jag kan slänga dem obesedda!)
Idag har jag bläddrat igenom alla nittiotalsårgångarna av "Antik & Auktion". Jag får nog säga, att jag frågar mig varför jag inte gjort detta tidigare...
.
Några nya bloggbilder blir det m.a.o. inte, men här kommer bilder på ett målningsprojekt, som blev klart för ett par veckor sedan: Spånskrinet hittade jag på Ulricehamns-loppisen. Det kostade någon tia. Det var pastellrosa när jag köpte det, och bar texten: "Erik 1986", och så tre gröna teddybjörnar därtill. Nu är det målat tre varv med ljusgrå linoljefärg, och handtaget i kimrökssvart. Det är perfekt för förvaring av dragkedjor, virknålar, broderibågar, plåtburkar med nålar och annat plock.
Min gammelmoster Ebba hade syateljé i Gamla Stan på femtiotalet, så jag har fått ärva en hel del kuriosa från den tiden. Även om jag själv inte är så inne på sömnad, så är det roligt att spara!Åååh, vad jag blev trött! Nu måste jag återgå till sängen och inredningstidningarna! (Lite skönt är det allt, att vara sjuk... hi, hi!)

Sköt om er, och håll er varma om fötterna!

P.S: Fick just höra att Spets-och-snor-Helena lagt bloggandet på hyllan! JÖSSES! Jag hittade inga ord först... Men hon har nog sina skäl. Hoppas att hon hälsar på hos oss andra ibland. För hon kan nog inte helt hålla sig borta från inredningsvärlden, det har jag svårt att tro!

LYCKA TILL Helena, och tack för härlig bloggläsning med helsköna foton!

D.S.

SMYGPREMIÄR!

Nu är jag tillbaka igen!
Först skrev jag ett utropstecken efter "igen", men jag deletade det med en gång.

Entusiastisk men förkyld skulle jag slå upp butikens portar i helgen. Bara för vänner och bekanta, för att s.a.s. testköra en omgång innan skarpt läge. 65 inbjudningar skickades ut.

Det visade sig vara tur att bara satsa på vänner och bekanta...

Veckan passerade, och febern kom och gick. Jag visste vad som förestod, men jag bara sov och sov.

"Du SKA upp ur sängen" på lördag, domderade mannen, "Alvedon till frukost så funkar det nog."

Jag nickade vagt och sov vidare. Och funderade på dekorationer, äpplen i hinkar, musik, gröna växter i krukorna utanför... Men jag kom bara inte ur sängen!

Natten mot dagen D: +40,6 i feber och hosta (jag har hört berättas att man kan få hallucinationer av hög feber, men det hade jag inte, jag kollade. Mannen såg ut som vanligt, bara lite orakad som vanligt. Blev nästan lite besviken...)

På morgonen släpade jag mig till badrummet, hostade lite i handfatet och insåg att jag måste till akuten (jag besparar er detaljerna). Snabb koll på klockan - 09:30! Invigning klockan elva, =PANIK!!!

På med kläderna och så vinglade jag per skraltig Ford iväg de två milen till Kungsbacka sjukhus.

Där konstaterades snabbt dubbelsidig lunginflammation, 169 i sänka ("öööh, aha...?" sa jag, "hurdå, menaru...?") och sängläge ordinerat.

"Jahaa", sa farbror Doktorn, "och jag antar att du har sovit hela veckan...?" Jo, så var det ju onekligen...

Hitta apoteket. Fixa penicillin. Och så hemåt. Klockan var 11:15, jag hade glömt mobilen hemma, så hur mannen skötte butiken hade jag ingen aaaning om...

Så tog jag det felaktiga beslutet: eftersom jag inte ätit något på hela veckan, så tyckte jag att ett par Proviva och en liter filmjölk vore en bra idé. Så jag rullade in på ICA, och redan på vägen till ingången kände jag att det var alldeles för lång väg att gå från parkeringen...

När jag stod där i kön började jag kallsvettas. Det var tre personer före mig, och det var två för många.

Så var det min tur. Jag lyckades betala, om än något darrig. Jag började hålla utkik efter flimmer i utkanten av synfältet, och var jag kunde sätta mig ner, OM jag skulle bli svimfärdig.

För sent. Jag stirrade plötsligt upp mot takbelysningen, omgiven av en hel hop av bekymrade människor som försökte hjälpa mig upp (KAN NI FATTA HUR PINSAMT DET VAR???). En vänlig man gav mig mina bilnycklar.

"Tack", sa jag, "Jag är OK nu".

Så låg jag där igen. Samma procedur. Den vänlige mannen gav mig återigen bilnycklarna... Nu kom en kassörska och gav mig en stol och ett glas vatten, och en telefon.

"Hej!" sa jag när mannen svarade, "Jag har svimmat på ICA!"

"Va?" sa han, "Jaha, då får du ta det väldigt försiktigt när du kör hem!" (karlar! Kassörskan sufflerade: DU KÖR INGENSTANS!).

"Kan du skicka svärfar?" undrade jag. Jo, det kunde han. Jag anlände till invigningen i ynkligt majestät, och prisade den som kom på att vi inte skulle bjuda in okända denna gång.

"Vi kan säga så här - jag hade INTE velat att Ernst kom och klippte band just den dagen..."

Jag satt och hängde bakom disken och log matt resten av helgen. Därefter sängläge. Inte ens ett kort tog jag. Här kommer några från mamsens kamera:

Här ser vi entrén som skulle varit dekorerad, grön och frodig. Men han som skulle ha fixat det har haft LITE annat för sig i veckan!

Skylten är gammal och kommer från Maries gamla affär i Ulricehamn. Mannen slet bort plasten från den kl. 11:02...

Så här glad var jag inte. Det kanske var en nervryckning? Eller resultatet av morfinet i hostmedicinen...?

...mer åt det här hållet, då.

Mannen hade handlat, fixat fint kaffebord och gjort det så mysigt och hemtrevligt trots allt.

En hel del glada kunder droppade in under dagen.
Som "Blogg-representant" kom Frida med den härliga bloggen "Det ljuva i livet", som är en kompis till en av mina bästa vänner. Ursäkta mitt eländiga tillstånd, Frida! Det var kul att träffa dig, och jag hoppas på bättre lycka nästa gång...
Mittenbordet med ljus från Le Crapaud, tvål och annat småplock. Som ett fat med bakelser! Handgjorda tvålar från danska Da-Fi.
Nu kommer vi i fortsättningen att ha öppet Lördagar mellan 11 - 16.
Skylt kommer upp vid vägen inom kort. Men just nu vill jag bara sooova...