14 oktober, 2008

SMYGPREMIÄR!

Nu är jag tillbaka igen!
Först skrev jag ett utropstecken efter "igen", men jag deletade det med en gång.

Entusiastisk men förkyld skulle jag slå upp butikens portar i helgen. Bara för vänner och bekanta, för att s.a.s. testköra en omgång innan skarpt läge. 65 inbjudningar skickades ut.

Det visade sig vara tur att bara satsa på vänner och bekanta...

Veckan passerade, och febern kom och gick. Jag visste vad som förestod, men jag bara sov och sov.

"Du SKA upp ur sängen" på lördag, domderade mannen, "Alvedon till frukost så funkar det nog."

Jag nickade vagt och sov vidare. Och funderade på dekorationer, äpplen i hinkar, musik, gröna växter i krukorna utanför... Men jag kom bara inte ur sängen!

Natten mot dagen D: +40,6 i feber och hosta (jag har hört berättas att man kan få hallucinationer av hög feber, men det hade jag inte, jag kollade. Mannen såg ut som vanligt, bara lite orakad som vanligt. Blev nästan lite besviken...)

På morgonen släpade jag mig till badrummet, hostade lite i handfatet och insåg att jag måste till akuten (jag besparar er detaljerna). Snabb koll på klockan - 09:30! Invigning klockan elva, =PANIK!!!

På med kläderna och så vinglade jag per skraltig Ford iväg de två milen till Kungsbacka sjukhus.

Där konstaterades snabbt dubbelsidig lunginflammation, 169 i sänka ("öööh, aha...?" sa jag, "hurdå, menaru...?") och sängläge ordinerat.

"Jahaa", sa farbror Doktorn, "och jag antar att du har sovit hela veckan...?" Jo, så var det ju onekligen...

Hitta apoteket. Fixa penicillin. Och så hemåt. Klockan var 11:15, jag hade glömt mobilen hemma, så hur mannen skötte butiken hade jag ingen aaaning om...

Så tog jag det felaktiga beslutet: eftersom jag inte ätit något på hela veckan, så tyckte jag att ett par Proviva och en liter filmjölk vore en bra idé. Så jag rullade in på ICA, och redan på vägen till ingången kände jag att det var alldeles för lång väg att gå från parkeringen...

När jag stod där i kön började jag kallsvettas. Det var tre personer före mig, och det var två för många.

Så var det min tur. Jag lyckades betala, om än något darrig. Jag började hålla utkik efter flimmer i utkanten av synfältet, och var jag kunde sätta mig ner, OM jag skulle bli svimfärdig.

För sent. Jag stirrade plötsligt upp mot takbelysningen, omgiven av en hel hop av bekymrade människor som försökte hjälpa mig upp (KAN NI FATTA HUR PINSAMT DET VAR???). En vänlig man gav mig mina bilnycklar.

"Tack", sa jag, "Jag är OK nu".

Så låg jag där igen. Samma procedur. Den vänlige mannen gav mig återigen bilnycklarna... Nu kom en kassörska och gav mig en stol och ett glas vatten, och en telefon.

"Hej!" sa jag när mannen svarade, "Jag har svimmat på ICA!"

"Va?" sa han, "Jaha, då får du ta det väldigt försiktigt när du kör hem!" (karlar! Kassörskan sufflerade: DU KÖR INGENSTANS!).

"Kan du skicka svärfar?" undrade jag. Jo, det kunde han. Jag anlände till invigningen i ynkligt majestät, och prisade den som kom på att vi inte skulle bjuda in okända denna gång.

"Vi kan säga så här - jag hade INTE velat att Ernst kom och klippte band just den dagen..."

Jag satt och hängde bakom disken och log matt resten av helgen. Därefter sängläge. Inte ens ett kort tog jag. Här kommer några från mamsens kamera:

Här ser vi entrén som skulle varit dekorerad, grön och frodig. Men han som skulle ha fixat det har haft LITE annat för sig i veckan!

Skylten är gammal och kommer från Maries gamla affär i Ulricehamn. Mannen slet bort plasten från den kl. 11:02...

Så här glad var jag inte. Det kanske var en nervryckning? Eller resultatet av morfinet i hostmedicinen...?

...mer åt det här hållet, då.

Mannen hade handlat, fixat fint kaffebord och gjort det så mysigt och hemtrevligt trots allt.

En hel del glada kunder droppade in under dagen.
Som "Blogg-representant" kom Frida med den härliga bloggen "Det ljuva i livet", som är en kompis till en av mina bästa vänner. Ursäkta mitt eländiga tillstånd, Frida! Det var kul att träffa dig, och jag hoppas på bättre lycka nästa gång...
Mittenbordet med ljus från Le Crapaud, tvål och annat småplock. Som ett fat med bakelser! Handgjorda tvålar från danska Da-Fi.
Nu kommer vi i fortsättningen att ha öppet Lördagar mellan 11 - 16.
Skylt kommer upp vid vägen inom kort. Men just nu vill jag bara sooova...

8 kommentarer:

MiA sa...

Hej Annette!
Jösses vilken historia... ta nu och bädda ner dej och sköt om dej en vecka tills det är dags att hålla öppet i din fina affär igen !!

Grattis till väl genomförd premiär iallafall, trots bristen på gröna dekorationer vid entrén så ser det ut att ha gått hyfsat väl iaf :)

Kram och KRYA PÅ DEJ!
MiA

Viola sa...

Vet du Anette, jag kände på mig att du var sjuk, det var så tyst ifrån dig och det är ju inte likt dig och trodde nog att öppning var på G, din stackare, vad typiskt när allt skulle bli så där himla...ja du vet, men kan ju inte låta bli att dra på munnen när man läser dina komiska kommentarer på inlägget, hoppas att medikamentet har börjat verka, ser ju så mysigt ut i butiken, hoppas det vänder nu då, så du får njuta utav din butik, en stor puss och kram och ett stort GRATTIS till butiken, vad ska jag nu tjata på dig om då när jag inte längre har butiken, jo kanske att du nu ska vara rädd om dig, inget att leka med!!!!Dubbelsidig dessutom! din butikskollega VIOLAN

Ofelias Hus sa...

Men fy vad hemskt!
Jag kan tänka mig vilken kraftansträngning det måste ha varit för dig att deltaga vid öppnandet, stackars dig...

Ta nu riktigt väl hand om dig och så ber du din man att handla hem mat och sånt som du behöver tills du mår bättre, där med basta!!!
Kan inte fatta att du fick åka till sjukhuset själv när du var så sjuk, det kunde ha slutat riktigt illa...tänk om du hade svimmat bakom ratten och....

Det såg i alla fall jättefint ut i din butik,
en stor lycka-till-kram från mig,
Anette

Gårdsromantik sa...

Kära Anette!

Så det kan bli - men ändå tur i oturen...Ernst hade ju kunnat vara där!

Vilken mysig affär du har! Mycket inspiration.

Kram Maud

LillaFlisan sa...

Anette, hjärtat!!!!
Du MÅSTE ta hand om dig!!!
INGENTING är värt hälsan!!!!!
Det kunde ju ha slutat riktigt ILLA!!!

Butiken ser i alla fall helt underbar ut och det gör ju du också trots 40 graders feber(..hur lyckas man med det??)

Nu tar du HAND om dig vännen!


Kram Flisan

Viola sa...

Hoppas det har vänt och att du känner dig bättre, många krya på dig kramar från mig!

marita blücher sa...

Hejsan Annette,
Du milde vilken pärs - men så strongt av dig att orka med premiärhelgen trots allt. Ett jättegrattis till en fantastiskt välsorterad och mysig butik och lycka till ! Lova att vara rädd om dig och krya på dig!
Kramis/Marita

Annalunda sa...

Vännen!

Stackars dig...så eländigt. Hoppas att du mår bättre...att svimma sådär är ju inte kul (det har hänt mig också). Så alldeles underbar din affär ser ut att vara...nu vet jag vad jag ska göra nästa gång vi åker upp till svärmor!

Jubileum + utlottning hos mig!!!

Kram Annie