För något år sedan fick jag de här fina stolarna i födelsedagspresent av min pappa.
De anlände dagen innan kalaset, och i full panik, en timme innan stängningsdags, satte jag av mot Jysk för att köpa dynor. Det blev gröna, eftersom det fanns andra saker i den färgen i vår trädgård. Typ ogräs. Äh, jag skojar. Men jag hade dille på att måla allt i "British Racing Green" på den tiden. Så, i år, fick jag syn på dessa med rosenmönster. Jag hade hittat hem! Men Luther satt på min axel och väste ilsket:
Du skola icke köpa nya dynor, när du faktiskt gjorde det förra året.
Men jag gillar dem inte, invände jag.
Det är ditt straff, konstaterade Luther.
Så jag slog lystna lovar runt Rusta där underverken fanns. I flera månader. SÅ... kom äntligen rean! Halva priset! Jag slog till direkt. Luther blev inte glad, men han har nog ansett mig som förtappad för länge sedan. Visst är de härliga? Det fick bli nya vita underlägg också.
I bakgrunden ser man lavendeln, födelsedagsblomman från föräldrarna, som överlevt torkan. Det blev helt klart gladare på verandan, det tycker mannen också.
Titta så vacker mot grånad teak!
Jag önskar mig ett par Adirondack-stolar till nästa år. Där kan de här dynorna också platsa.
Adjöss tråkiga standard-dynor! De åker ut på Blocket. Vem vet? Jag kanske går jämnt upp? Så kanske jag blir förlåten av Luther...
SOMMARKRAMAR:
Annette
1 kommentar:
Hihi, ja ibland måste man bara ha, ha, ha saken man fastnat för och i detta fallet blev det ju så fint!
Ha en fin dag
Kram Gunilla i Singapore
Skicka en kommentar