Drömmar om silvergrå teak

När jag var liten satt min farfar parkerad i en sådan här, ute vid sommartorpet. Adirondack kallas modellen, och om jag inte minns fel var farfars grönmålad.

Torpet var beläget på ett gärde, mitt ute i den norrländska granskogen. Så i barndomsminnet ingår, att farfar hade en björkkvist i handen, som han ihärdigt viftade med. Detta för att hålla myggen på avstånd. Själv ville jag helst vara inomhus (myggfritt), och läsa Saxons veckotidning, på farmors säng med det virkade överkastet.

Jag provade farfars adirondack vid något tillfälle. Den var INTE bekväm, eller snarare, inte anpassad för en sjuårings bakdel. Idag hoppas jag att den passar mitt akterparti som handen i handsken. För jag bara MÅSTE ha en! Helst två.

Den skall helst vara i teak. När man får den är den lite tråkigt brun i färgen. Men när den stått utomhus i några år, då blir den så där vackert silvergrå som riktig teak blir med åren. Men då får man INTE olja in den! Börjar man olja in en teakmöbel så måste man fortsätta, annars kommer den så småningom att se förskräckligt ful och eländig ut.

Är det någon som håller med?

Sedan hittade jag även denna pärla till bänk, den GUNGAR, och jag blev förstås alldeles tokig när jag såg den: teak, gung, snygg form... den har ALLT!

Och bäst av allt. Dessa och några till kommer att finnas till försäljning hos Floras Kulle, butiken som aldrig öppnar...

KRAM:

Annette