De små raringarna

Hittade precis en artikel i Aftonbladet från den 19:e april, där en viss Katrin Schulman har listat nackdelarna med barn.

Därför vill hon INTE ha barn:
1) Supertrist: Att leka med barn är roligt i två minuter, sen är det pisstråkigt.
2) Jobbigt: Barn skriker, snorar och kladdar.
3) Begränsande: Man kan inte festa, jobba och träffa kompisar på samma sätt.

.

Nej, men, det menar du inte?

Mitt i prick, kan man säga. Skriver under på detta, Katrin. Vilken småbarnsförälder som helst skulle kunna instämma med ett: "Ja, men, preciiis!!!"

MEN: barn är också små underverk, och det FINNS även en gedigen lista med fördelar (men det vet ju inte Katrin, eftersom hon inte har några!)

.

Jag tyckte också att barn mest var små parasiter när jag var trettio. Då var man rätt navelskådande, känns det som, nu efteråt, med lite perspektiv. Men vilken tur att man kan ändra sig! Vi bodde i sta´n, och mitt värsta graviditets-lidande var, att jag var tvungen att avstå från sushi.

.

Minns att jag tyckte att första turen med barnvagnen var lite småpinsam. "Är det här verkligen jag? Syns det att man är fast i vällingträsket? Skall man bli en latte-mamma nu?"

Men med tiden insåg jag att jag inte förändrats ett dugg, egentligen. Jag hittade däremot nya egenskaper som jag inte visste att jag hade. Häftigt, va? Får man på köpet när man blir förälder!

.

"Festa, jobba och träffa kompisar", hmmm... Jag kan liksom se det framför mig. Lokaltidningen, år 2037: "Idag gratulerar vi Annette som fyller 70 år. Hennes största intressen är att festa, jobba och träffa kompisar!"

Vet inte riktigt, men det scenariot känns aningen fattigt.

Tyvärr sitter man på pottkanten vid det laget, om man plötsligt inser nackdelarna med att INTE ha skaffat barn.

I, typ, trettioårsåldern eller däromkring.

Att lista nackdelar är inte så svårt. Att lista fördelar är också hur lätt som helst:

1) Utvecklande: Att ge och få villkorslös kärlek, med allt vad det innebär.

2) Upplevelsen: Att se sig själv i en annan liten människa, och komma ihåg hur det var att vara barn.

3) Det perfekta alibit: Att få åka pulka och bygga lego igen.

.

(De återstående hundranitton punkterna kan någon annan förälder få fylla i. Finns mycket att ta av. Till exempel får man stå på barnfamiljs-parkeringarna på IKEA, bara en så´n sak!)

Jag tror förresten att Katrin Schulman kommer att bli värsta helylle-supermorsan när hon väljer att skaffa kottar. Det är så det brukar bli. De motsträviga blir de mest fanatiska när hämningarna släpper: biodynamiskt och pedagogiskt och föräldra-nätverkigt så att vi andra
bleknar i jämförelse...

KRAM//Annette