Vita träsket...

Jag har blivit anhängare av den "vita stilen". Det är bara att erkänna. För att vara en riktig "vita hemmare", måste man skaffa sig vissa yttre attribut. Detta är ett:

Nysilverbrickan med (olika) fattigmansljustakar. Ser ni? Nu finns det ingen återvändo!

Anledningen till att jag skäms är, att jag alltid vänt mig från trender. "Guuud, vad du är trendig!", en sådan kommentar skulle få de flesta att rodna förtjust. Jag tänker istället: "Åh, NEJ, vad har jag gjort för FEL???" Kan det vara min konstnärsnatur...?

Men nu står den där, brickan. Och jag erkänner : vissa s.k. trender är trevligare än andra. Jag har provat pastelligt romantiskt. Sedan pastelligt åttiotaligt. Så blev det svartvitt minimalistiskt. Sedan murrig, gammaldags biblioteksstil. Och nu vill jag ha LJUS! Men ändå gammal stil. Alltså får det nu bli den "vita stilen".

Jag läste någonstans, att när hjärnan uppfattar färger, så strävar den efter att återföra färgintrycken till vitt. Och därför skall vita omgivningar vara så vilsammma. Tja, kanske det?

Tjolahopp!

(Ljusstakarna är från Jysk, brickan ett loppisfynd, och i bakgrunden skymtar mitt nymålade TV-skåp, köpt på blocket.)