Villa Elfhög

Förra helgen fyllde en mig närstående person 70 år. Eftersom min ömma moder inte direkt såg fram emot en invasion av privatresidenset, började man rikta blickarna mot lämpliga lokaler i omgivningen. Valet föll på Villa Elfhög i Trollhättan.

Villan är byggd 1878, troligen ritad av samma arkitekt som skapade Tjolöholms slott i Kungsbacka. Den ägs numera av Trollhättans kommun. Det kan man bl.a. se på det allmänna förfallet (Joho, kommunen! Där fick ni en välförtjänt känga! Vänta bara, det kommer mer...)

Allt, både exteriört och interiört, liksom flagnar av. Vissa halvhjärtade försök har gjorts att putsa lite på ytorna. Men HALLÅ!!! Här ha vi ju en kulturskatt! Belägen mitt i sta´n. Så vad är problemet? Tag lärdom av Gunnebo slott, och väck upp den här byggnaden ur Törnrosa-sömnen!

Till att börja med kan man städa stället. Kostar, typ, minimalt med kosing. Gnugga möglet från räckena, och skura golvet. Visst, jättesmart att sätta upp lappar om att den som hyrt stället i ett par timmar skall göra en grundlig städning. Kommunen hade väl önskat att man hade slipat och lackat golven efter sig också..?

Här finns en guldgruva för den som älskar originaldetaljer!

Hallen. Här tar jag ett kort i den stora spegeln. Jag har, dagen till ära, på mig en dräkt i Toile de Jouy-mönster. Den kunde ha blivit en gardin, men nu blev den en dräkt istället.

Trappan upp till stora salen. De vackra hyllorna i mitten pryds av fula träbyttor a´la´60-tal med dammiga plastväxter i. Räcket som skymtar i förgrunden är så lågt (knähöjd?) att det närmast är ett under att ingen druttat över, en glad kväll på pickalurven...

Stora salen.

Lilla salongen (syns inte på fotot, men möblerna är trasiga, nedsuttna och fläckiga!)

Biblioteket. Fantastiska målningsarbeten och TAKET, titta bara! Färgen flagnar av här och var, men det syns inte på lite håll.

Serveringsgångar. Vem skulle inte vilja ha ett sådant här skåp för porslinet hemma, namsi-nams...!

Originaltapeter. Ögongodis på hög nivå!

Till sist kan jag säga, att Trollhättans kommun hade TUR den här gången! Om inte mitt minneskort tagit slut (och jag ville faktiskt ta fler bilder på mina barn), så hade jag inte behövt radera alla foton jag tagit på flagnad färg, smuts, trasiga gardiner och annat i eländigt skick. Men man undrar varför ni inte förstår er på kulturella värden? Varför ni inte tar vara på och förvaltar det ni fått till skänks? Göteborgs kommun kan också passa sig. Jag återkommer lite senare med bilder från Billdals gård...