18 maj, 2008

Emaljgrytan

Jag greps av djup kärlek när jag hittade denna på Coop för några veckor sedan. Först skrev jag upp den på min (mentala) önskelista, till nästa födelsedag. Men ett par dagar senare var frestelsen för stor - jag köpte den (under gud-vet-vad för genomskinliga förevändningar).

Väl hemma insåg jag plötsligt vad jag alltid, innerst inne, vetat: gjutjärnskastruller är TUNGA, SVÅRDISKADE och förbaskat OPRAKTISKA! Men vad gör väl det? Den gör mig lycklig när jag ser på den! (Hm, det här börjar låta som en beskrivning av familjelivet!)

Så nu står den där och tronar på min fula spis, kontrasterar vackert mot det asfula kaklet som jag hatat sedan vi flyttade in för åtta år sedan. Alldeles för tung för att flyttas in i grytskåpet. Det vill jag inte heller, för den skulle nog aldrig få se dagens ljus igen.

Så dök svärmor upp! I hennes liv är gjutjärnsgrytor en självklarhet. Hennes flyttas inte heller in i grytskåpet. Hon lagade raskt en omgång surkål och wienerkorv åt oss allihop, och jag kunde fortsätta jobba under tiden. Välsignade människa!

Nu har det gått ett par veckor. Grytan tronar fortfarande på spisen, och börjar bli en naturlig del av vår tillvaro.

"Synd ändå" tänkte jag igår när jag passerade förbi, "Man borde väl ändå använda den fina grytan, nu när jag faktiskt köpt den". Förstrött tog jag av locket, och konstaterade: grytan var inte helt bortglömd. Svärmor hade invigt den. I botten låg de sorgliga resterna av wienerkorven och surkålen, inbäddade i, tja, vad skall man säga? Ludd?

Jag börjar känna mig som en urkass husmor.

2 kommentarer:

Fru Styhr sa...

För något år sedan fick jag för mig att jag ville ha en Äkta Skeppshults Grillpanna. Du vet en stekpanna med ränder i som skulle göra köttet så där snyggt o aptitligt. Tjatade om vikten av att det skulle vara en ÄKTA Skeppshult. Så fick jag en i Julklapp och lyckan var total... Tills jag använde den. Ränderna fastnade i pannan med köttet.och det blev helt oaptitligt. Nu ligger pannan i "Skroten" under trappen och har börjat rosta. Köpte en ny grillpanna i vintras men den har jag inte ens använt... Varför vill jag ha en grillpanna egentligen? Ingen aning faktiskt. Men min gjutjärns panna älskar jag. Den används nog varje vecka,(Fast inte lika snygg som Din. Min är helt svart... Kan Du inte ta o öppna butiken så man får en anledning att komma förbi...(Carina)

Annette sa...

Vad härligt, jag är inte ensam! Har faktiskt också en Skeppshult, små knoppar i locket skall göra att söndagssteken på något vis öser sig själv. Jag skulle vilja vara en kvinna som GÖR söndagsstekar, men ambitionsnivån har sjunkit betydligt sista åren...
Du är självklart välkommen hit även om butiken aldrig öppnar, det förstår du väl!
KRAM//Annette