Kökssoffan

Vännerna Åsa och Fredrik hade inte plats för den gamla soffan. Så den fick en plats nere i butiken. Den var rustik och fin, med praktisk sits av vaxduk.

Men så kom renoveringstankarna smygande: "kanske med lite färg...?"

"Åsa" frågade jag, "Skulle du gråta om jag målade den?"

"Icke", hävdade hon, "måla på du bara."

Men jag tvekade. Jag har nämligen inte bara respekt för mitt eget arvegods, utan även för andras. Men så fick jag ett RYCK, bara sprättade upp burken med 0502Y och satte igång! Titta vilken söt insida: rosa??? Måhända från 80-talet, jag gillar ju tidsdokument, så det fick vara kvar. Vaxduken åkte all världens väg. Den hade nog funkat, men jag har en faiblesse för oblekt linne. Så efter en gedigen shoppingtur kom jag hem med en bit plastat, oblekt linne (DYRT!!!) och skred genast till verket. Jag norpade dynan från min egen kökssoffa, som ändå skall kläs om.

När sista häftklammern sattes i med ett "KA-TJUNCKK! så kärvade min Black&Decker Powershot ihop. En häftklammer hade fastnat inuti! Nedrans otur. Jag hämtade till slut en skruvmejsel, och när jag lossat sista skruven och försiktigt bände isär häftpistolens båda halvor, så sa det SKRÄLL och så flög det små metalldelar över hela butiken. En oljig liten sak landade på min nya ljusgrå skjorta från H&M. "Kan själv", jojomensan... Får väl önska mig en ny i födelsedagspresent av styvpappa (häftpistol, inte skjorta). Har blivit en fin tradition vid det här laget. För femton år sedan låg det en (inslagen) garagedomkraft under granen. Den har vi nytta av än!

Så här blev det (nästan) färdiga resultatet. Dock skall sidopanelerna kläs med samma linnetyg, och de har jag inte fått ännu. Men den blev en perfekt bas för kuddar med färg!